Archive for December, 2007

Sammanfattning år 2007

Imorgon drar jag iväg till Stockholm, hem till min älskning där även nyår kommer att firas. Jag är hemma runt 3-4 igen för er som undrar. Och till mina nära och kära, boka in den 5 och 6 januari (någon av dessa dagar, beroende på när vi börjar skolan, 7 eller 8?). Då blir det utgång för er som vill haka på. Jag skickar troligtvis ut någon typ av mail dagarna innan, så håll utkik i inkorgen ;) . Här nedanför kommer en lite halvdan resumé av mitt år…

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Fyllde 18, blev kär, skaffade en underbar pojkvän, med mera.

Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inte avgivit något nyårslöfte.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, inte såvitt jag vet?

Dog någon som stod dig nära?
Två personer som varit skapligt nära mig och familjen. Vila i frid.

Vilka länder besökte du?
Rhodos (helt oförglömligt!) och Makedonien.

Är det något du saknat år 2007 som du vill ha år 2008?
Mer tid med Micke :)

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
En hel del datum faktiskt, men främst 6-7 januari… dels för att jag fyllde 18, festen var hur kul som helst, mina föräldrar la verkligen ner tid och kärlek på allt jobb, men även för att det var då som Micke kom ner, och 7 januari blev vi varandras (wiie!).

Vad var din största framgång 2007?
GP Attityd kanske… åh vad jag kommer att sakna Attityd!

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Åkt på både det ena och det andra, som värst var jag sjuk i nästan en hel vecka.

Bästa köpet?

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder, smycken, sneakers… snabbmat ^^

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Dagen jag åkte upp och överraskade Micke i Stockholm <3

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Alla jävla Timbalandlåtar som låter likadant… hatundantag för Timbaland – The Way I Are, den påminner mig om Rhodos :) . Sen finns det en del bra låtar också, som är interna (Mickes och mina).

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ingen aning, det har gått i vågor… kanske lite gladare dock.

Vad önskar du att du gjort mer?
En massor med saker, men tiden är knapp.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Samma som ovan.

Hur tillbringade du julen?
Med min one and only family (inklusive mormor och morfar), senare kom kusinerna.

Blev du kär i år?
Jag blev kääääääärast, Micke mi luuuuuv!!!

Favoritprogram på TV?
Kalla Fakta, Insider, MTV Beat med eye’n’eye, Sex and the city och Simpsons.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Japp, det kan man säga. Den personen jag sist trodde att jag skulle börja hata. As!

Bästa boken du läste i år?
Öhm… psykologi boken? ^^

Årets bästa film?
Vet inte riktigt, men jag och Micke var och såg på 300 någon dag efter att den kommit ut och den var jävligt bra.

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Hade rosa storfest, i en tjusig lokal, med dj, god mat och allt. Blev en riktigt lyckad kväll. Kommer aldrig glömma den :) . Tack pappa och mamma, mormor, morfar, syskon, släkt, Nico (dj) och alla vänner.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre död och mindre falskhet.

Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Skolan = Skitful-just-vaknat-låt-mig-va!
Privat = Mumma! (När jag har lust)
Allmänt = Jag gör som jag vill och känner, och jag gör det med färg.

Vad fick dig att må bra?
Micke, familjen, bra musik, sommarn, helger, vänner… En hel del.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Dynamiqe… ;)

Vem saknade du?
Olika personer från och till, men absolut mest Micke. Varit riktigt plågsamt stundtals.

Boomchakalaka!

Avnjuter god hiphop till en god latte. Lords of the underground, när hiphop är som bäst.

Du skrattar åt min tomma telefonlista

Tiden rinner längst med brev, mot telefoner, in på datorer, internet och sen hamnade vi där, msn. Vi är besatta av bekräftelse och kärlek, av sällskap och uppmärksamhet, närhet… men ändå sitter vi där, hand i hand med döden själv. Låt oss byta ut verkliga ansikten mot smilegubbar och fejkade ”hur mår du”. Tystnad. Låt oss glömma hur man umgås och låt oss isoleras. Du har tagit mina vänner och mina systrar. Du hånar mig, skrattar åt min tomma telefonlista, riktigt trampar på min längtan och stämplar mig med obetydligheten. Msnlistan har förvandlats till en liklista.. och jag tror att jag hatar dig.

The writings on the wall

Tycka eller inte, är det frågan?

En del bloggare där ute, är rädda för att skriva om sina åsikter. De riktigt tassar på tå kring sina egna ståndpunkter för rädslan av att folk skall bli upprörda, attackera med glåpord, eller få en vriden uppfattning om vem “jag” är som person. Jag tycker verkligen inte att man skall vara rädd för att yttra sig om saker och ting, speciellt inte på sin egen blogg. Varför hålla inne med åsikter man har? Vi har något så fint som yttrandefrihet i vårt land, att inte använda den vore en skam.

Första frågan man bör ställa sig själv är egentligen, vem skriver jag för i första hand? I mitt fall är det mig själv, då vore då korkat att lämna mina åsikter utanför. Det enda jag kan vara försiktig med är familjen. Jag vill inte gärna utsätta dem för tråkigheter. Sedan ratar jag alla typer av rasistiska/nazistiska åsikter. De är inte välkomna här, eller i mina ögon/öron. Men det är också en åsikt jag har, att vi alla är av lika värde, vare sig etnisk bakgrund eller religion.

Vad man än befinner sig, på internetforum, på gatan, bland folk, eller på sin egen blogg, kommer det alltid finnas folk som kritiserar det man gör, säger eller skriver. Det är något man får ta, något man får lära sig hantera. Tänk bara logiskt, vart skulle vi befinna oss idag om inte forskare och politiker m.m, hade kritiserats? Vi hade varit likgiltiga, hjärntvättade, köttbitar. Man måste inte nödvändigtvis se kritik som något negativt. Kritik kan även vara bra, det kan öppna ögonen på människor vars ego är i fokus. Människor som saknar kunskap kring saker och ting men ändå måste tycka utan grunder. Vi lär oss mycket om vi kan ta till oss kritik på rätt sätt.

Sedan är jag medveten om att det finns folk som kritiserar på fel sätt, och gör det enbart för att vara elaka, men dem får man helt enkelt ta med en klackspark. Om jag skulle bry mig om alla elaka kommentarer jag fått i bloggen, eller i de krönikor jag skrivit, skulle jag lika gärna kunna sluta skriva. Men det tänker jag inte göra. Man måste stå upp för sig själv och den man är, klyschigt men sant.