Alexander Schulmans krönika i Punkse imorse, fick mig att tänka på en händelse som inträffade i somras när jag var och handlade med far min…

Kassörskan har just stämplat klart alla våra varor, pappa letar runt i fickan där han lyckats trycka ner en blandning av diverse kort, lappar och kvitton, han försöker hitta ”det rätta kortet”. Kassörskan i disken är en sån där riktigt sur en, medelålders, grå, och ser ut att vara allmänt trött på livet. Hon vrider otåligt på sig, försöker visa att hon är irriterad. Ni vet det där typiskt svenska, man tycker, men säger inget. Istället försöker man genom pyttesmå rörelser visa sin brutala åsikt. I vilket fall.. Varför hon hade så bråttom att få oss därifrån förstår jag inte, vi hade handlat en hel del, de var inte på väg att stänga, och dessutom stod det ingen bakom oss och väntade. Surt trycker hon på några knappar i kassaapparaten och ger sedan pappa en blick som skulle kunna översättas till ”Skynda dig då, din drummel!”. Pappa hittar till slut rätt kort, räcker fram det och säger lite nedslaget ”Ja, det är inte lätt när plånboken blivit stulen”. Jag och systrarna hänger inte riktigt med… sedan när har pappa haft en plånbok? Kassörskan mjuknar genast. Hon öppnar till och med den nedåtvända U-munnen och lyckas få ur sig lite trevligt kallprat. Det riktigt skriker om hur mycket hon skäms (stackars man som blivit bestulen på sin plånbok).

När vi kommit ut därifrån säger pappa ”Omvänd psykologi”.

Det är verkligen intressant hur man kan få en människa att ändrar inställning genom att använda sig av denhär metoden. Omvänd psykologi är ett genialt instrument. Med hjälp av den kan man psykiskt ge tillbaks på någon utan att de själva är medvetna om det. Man kan vända en hel situation till sin fördel på ett smart och diskret sett. Ha det i åtanke nästa gång ni vill drämma till någon.