
Jag är vanligtvis inte överdrivet förtjust i Hello Kitty, en del kan vara fint medan annat mest ser plastigt ut.. men skorna ovanför skulle jag absolut inte tacka nej till. Mumma!

Jag är vanligtvis inte överdrivet förtjust i Hello Kitty, en del kan vara fint medan annat mest ser plastigt ut.. men skorna ovanför skulle jag absolut inte tacka nej till. Mumma!
Ännu en fredag har passerat och lördagen står på ingång. Känner mig aningen uttråkad. Visserligen finns det saker att göra, men jag är ledig idag och tänker absolut inte sätta mig själv i arbete. Fördriver istället tiden med ljuva toner av hiphop och onyttigheter, då det inte finns något kul på tv. Funderar dock på att sätta mig ner och måla lite grann. Jag har ju införskaffat ny färg ^^

Jag har funderat över det här med modebloggar. Media fortsätter att förundras av dessa mode intresserade flickor som tagit Sverige med storm. Men jag är inte särskilt överraskad.
Personligen tror jag att orsaken till att alla dessa ”modebloggare” är överrepresenterade i bloggvärlden, dels beror på att mode är ett lätt ämne att tycka till om, och dels på grund av modellen modebloggarna använder sig av. Oftast handlar det om enkla inlägg, en bild och några meningar om bilden, inget vidare komplicerat. Enkelt språk och kort inlägg, gärna med färg. Det är inte svårt att tycka till om ett plagg eller om Paris Hiltons nya klänning. Antingen gillar du det du ser, eller så gör du det inte.
Samhället vi lever i idag vill att vi skall proppas med så mycket information som det bara går på kortast möjliga tid. Ena dagen står det om kriget i Afghanistan där 300 människor dött av en bomb, och andra dagen står det om katten Nisse som fastnat i ett träd. Nya nyheter varje dag, och vi har blivit vana vid att matas på detta vis. Allt skall gå snabbt, och detta speglar sig sedan i bloggvärlden och det som efterfrågas där. Då modebloggarna slänger upp en bild med en text på två rader, går det snabbt att läsa. Och det kan räcka för att tillfredställa läsarna. Man är otålig och vill att saker sker på stört.
De flesta av oss är dessutom materialister. Människan älskar att omge sig med saker och kan hon inte göra det, fönstershoppar hon eller drömmer sig bort till en plats där hon har allt det där hon trånat efter. Jag är ärlig när jag skriver och kan tala om att jag själv är just en sådan människa. Det tänker jag inte förneka. Min kanske största fetisch är sneakers, och jag är nästintill besatt av dem. Idag har jag 14 par och har inga planer på att förminska samlingen. Men jag är medveten om att det inte är en nödvändighet att äga 14 par sneakers, rimligt skulle möjligen vara två par.
De djupare, mer politiska bloggarna skriver till större del längre inlägg med svårare språk som oftast saknar bilder. Visst kan man tycka till där med, det mesta i vårt liv handlar om politik trots att vi kanske inte är medvetna om det. Men skillnaden mellan tyckandet i modebloggen och tyckandet i den politiska bloggen är enkelt att analysera. När du tycker till i den politiska bloggen bör du även underbygga ditt tyckande. Du bör veta varför du tycker som du gör och vilka konsekvenser ditt handlande skulle få om du satte det i praktiken. Detta är komplicerat för den enkla människan, hon vill helst bara tycka. Det är bra mycket enklare att skriva ”Fy fan vilken ful klänning!”. För skulle du mot förmodan bli ifrågasatt hade du enkelt kunnat svara ”Jag ogillar färgen/modellen” eller ”Den föll mig inte i smaken”. I den politiska bloggen bör du däremot ha större kunskap inom ämnet du uttalar dig om. För saknar du starkt underlag kommer omgivningen inte vara sena med att döma ut dig som IQ-befriad idiot. Och vem vill vara en sådan?
Vad tror ni? Vad är det som gör att modebloggar är mer populära idag?
Först ut från Looptroops kommande platta är singeln The Building. Albumet “Good Things” släpps den 23 April och med på skivan medverkar bland annat Rakaa Iriscience från Dilated Peoples, Cunninglynguists, Timbuktu, Adam Tensta, Mapei, Lazee, Allyawan, Alibi och Svante Lodén från Damn. Jag längtar!

Jag har inga cigaretter att röka, för jag röker inte. Har aldrig gjort. Så istället sitter jag där, fastklistrad under en kall himmel som förtvivlat andas solnedgång. Minns hur Göteborg en gång i tiden var mitt hjärtats slag. Hur gungorna i parken vaggade mig lycklig och hur ljuvligt gräset kittlade under barfota fötter. Och jag uppskattade måsarna, Liseberg och Poseidon. Vi var ett, tills jag upptäckte att Avenyn och Brunnsparken var för litet för mig. Tills jag upptäckte att denhär staden odlade incest och sorgsna själar.
Samtidigt som jag diskuterar stadskärlek tränger sig solstrålarna genom mina persienner, snuddar lekfullt vid min högra axel, smeker kärleksfullt min kind. Och lyssnar jag riktigt noga kan jag höra sången. Fåglarna har börjat sjunga för mig igen. Vacker sång, likt en kärleksförklaring. Jag sluter ögonen och andas in den nya välbekanta känslan. Sommarn är inte långt ifrån nu.