Säga vad man vill om Håkan Hellström…  det spelar ingen roll om han inte har en klar stämma, att han inte låter som en smörsjungande Enrico Iglesias. För Håkan kan skriva. Och det gör han bra.. riktigt bra…

Dom är uppe på taken, alla är högt över staden.
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöar bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann.

Och alla bara pratar “Är det sant?” Och “Jag har hört om dig.”
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna.
Alla dansar och jag tänker “Är du också själv? Var är du ikväll?”

Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie?
Var det den store poeten som hon var förälskad i?
Fanns det en plats i hennes värld för två?
Snälla skicka ett vykort för jag undrar så.

Och jag undrar vad som händer i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgerbar.
Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem
och Du var sötare än dom men jag slängde bort det igen.
Jag slängde bort nån slags vän…

Det var så mörkt den kvällen jag gick hem.
Jag hade hoppats på något, hoppats på någooot
Hoppats på någooot.
Aaah.

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Om du vill ha mig, nu kan du fååå miiig.

Lura mig? -Nej nej, vad folk än säger.