Hahaha.. jag hade på mig min nya jacka för första gången idag. Den är lite för stor, men efter någon tvätt lär den sitta perfekt. Jag gillar den som tusan! Men det var då bannemej inte en billig jävel.

Just nu sitter jag bara här, småkikar på Braveheart (en av favoritfilmerna, den är så jävla fin!) och lyssnar till Atmospheres Yesterday. Själen ryser. Den är vacker, men samtidigt blir jag alltid lite nedstämd av den låten, associerar till en tid av tomhet och saknad. Känns fortfarande. Tonerna liksom letar sig in i såren. Hmm.. tiden går så fort, människor förändras, omgivningen byter skepnad.. vi irrar runt i intet. Ibland saknar jag gamla dagar så otroligt mycket. Önskar man fick uppleva en del av dem på nytt. Vart tog ni vägen? Vart tog jag vägen?

Idag kan jag sakna den där omtänksamheten bland mina vänner. Man hörs så sällan, alla är så upptagna med sitt. Spontana träffar hinner ingen med. Och många av er läser min blogg och tycker att ni håller er uppdaterade om mitt liv. Ni förmodar att ni genom min blogg kan läsa mig, se vart i livet jag står, hur jag mår. Jag är ledsen, men ingen kommer någonsin att lära känna mitt innersta jag genom att läsa min blogg. Jag skulle kunna skriva så otroligt mycket här, både vidrigt och vackert, men på grund av att andra personer i min närhet skulle råka illa ut väljer jag att avstå. Så när ni tror att ni har allt av mig, väntar en hel värld utanför datorskärmen som ni inte känner till.

Men jag vet inte… jag är troligtvis lika dålig som dem på att visa min omtänksamhet. Jag är ledsen. Men det kommer att vara såhär ett tag framöver. Just nu står jag i ett stormande hav och försöker fånga den lilla gnutta syre jag kan nå, jag vägrar dränkas bland vågorna.