I veckan var det tredje paret hörlurar från Skullcandy (modellen Lowrider pink) som rök, jag har fått nog och tänker absolut inte lägga mer pengar på något ur deras skitsortiment. Inte konstigt att de har sjunkit nästan mer än hälften i pris, människor har väl börjat inse bluffen nu, fina färger men enormt värdelösa kvalitetsmässigt. Jag lägger hellre mer pengar på något som är hållbart och som inte dör efter tre månader. .
Jag brukar inte använda ”pluppar” med tanke på att de är mer skadliga för öronen, och jag använder hörlurarna i princip varje dag, jag är alltså ute efter ett par nya och denna gång vill jag satsa på något riktigt bra kvalitetsmässigt. Utseendemässigt får de gärna vara i liknande storlek som de från Skullcandy. Så nu undrar jag om ni har tips på några hörlurar som ni känner er nöjda med? Vad för hörlurar använder ni?
Fest och god mat hemma hos mig. Vi hade bjudit över släkt och vänner för att fira min fars födelsedag. Min kusin som varit i Norge under några månaders tid med sin kamrat Pontus hade återvänt till svensk mark. Och i samband med detta hade deras vänner planerat ihop en fin fest till deras ära. Vi hakade på. Det blev en utdragen väldigt rolig förfest hemma hos Stefan med ölspel, sång, dans och bra musik. Sedan bar det in mot stan. En vild bussresa. Avenyn. Vi dansade med gatumusikanter. Bevittnade oprovocerat våld. (Skärrade.) Räddade en utslagen kille. (Blåljussirener och polis.) Jag hatar världen ibland. Fortsatt vandring mot ett nästintill folktomt Viktoria. Där vi blir kvar tills stängning. Vid fyratiden blir vi upplockade av min far som ser till att alla kommer hem… .
Det var hans födelsedag och trots att gästerna gett sig av för timmar sedan satt han uppe och väntade. Och jag funderar på det, hur många ungdomar har en sådan pappa (sådana föräldrar)? Som skulle hämta både dem och deras vänner mitt i natten och se till att alla kommer hem säkert. Få. Väldigt få. Jag och mina syskon är otroligt lyckligt lottade.
Camilla är mitt namn. Jag är mamma till mina fyra barn, jag är fästmö åt min fästman, jag är vän till mina vänner, syster till min bror och dotter till min mamma. Jag är 26 perfekta år och är en ung vuxen.
Har mycket att berätta om och har därför bloggen ”lillmamman” som min alldeles egna sida där mina tankar får läsas.
Är som sagt en mamma till fyra små guldklimpar, två flickor och två pojkar. Älskar det och i min vardag får jag uppleva många roliga äventyr. Jag blev mamma första gången som väldigt ung, blogg sexton år och när jag var tjugofyra blev jag fyrabarnsmamma.
Jag vill visa att det visst går att vara ung och förälder! Men babblar om så mycket mer såklart. Självkänsla är ett hett ämne som jag brinner för.
Så välkommen in i min värld bland barn, blöjor, klänningar, djur, förlossningar och en jäkla massa kärlek! .
.
Första avsnittet av Killa Clowns TV, ute nu!
Fler avsnitt kommer att dyka upp på Leftoverbloggen så småningom. För mer information, besök gruppens hemsida. Den 5 september spelar Killa Clowns live på Bergsjöfestivalen. Va där!
.
—–
.
Sanningen är den att Göteborg aldrig haft något riktigt bra i hiphopväg (jag talar uttifrån eget tycke, vad ni tycker är en helt annan femma). Dock vill vi väldigt gärna ta åt oss äran för Allyawans framgång, men han är ju i grund och botten från Jönköping (But we still love you like hell!). Men jag skulle vilja säga att ”Göteborgs scen” består av en drös killar i 23-års ålder som väldigt gärna vill, men som hela bunten låter som värdelösa kopior av Maskinen och Gubb (typ). Ta Henriksbergsfesten i vintras som ett exempel (ni som var där vet), vi snackar fan småstjärnorna. Vidrigt. Hemskt. I vilket fall, det jag vill få sagt är att det finns få riktigt duktiga rappare i denhär staden som utmärker sig på ett eller annat sätt. Som vet vad det handlar om… MEN, nu har Göteborg något som slår varenda jävla stad och håla i hela Sverige! Killa Clowns! Tänk er att man har samlat ihop fem individer som sitter inne med starka talanger, individer som utmärker sig, som berör och som (milt sagt) låter bäst! .
Och jag vill bara understryka, det här är min blogg, så jag behöver inte skriva snälla saker här, hypa folk för att vara bussig. När jag arbetade för GP ville jag ge människor som höll på med musik en chans att synas, lyfta upp dem, men i ärlighetens namn så var det väldigt få av bidragen som tilltalade mig (men visst fanns det även en del oslipade diamanter där). Men som sagt, det här handlar inte om att vara bussig. Och jag uppmanar er ännu en gång, lägg namnet Killa Clowns på minnet. .
Som förklaring till ovanstående. Jag har följt en av killarna i gruppen, Zlatko (som är en av de få vänner jag har kvar idag som jag känt under flera års tid, som jag har gått igenom en massvis med) under några år nu, sett honom utvecklas, lyssnat på hans musik, läst igenom hans texter etc. Och jag är fortfarande helt säker på att han sitter inne på en av de absolut största talangerna i denhär staden. Varje steg framåt han tar med musiken (och i livet såklart!) gör mig glad. Det är nästan så att det ligger en sådan där ”föräldrastolthets”-känsla i det hela. Han och Killa Clowns har verkligen mycket att tillföra denhär något vissna scenen. Jag önskar er all framgång med musiken och jag tror från djupet av mitt hjärta på er. Ni är vad jag har väntat på.
